Emanuels utveckling går bara framåt trots att det känns långsamt ibland. Han har gått i trappor, upp för en bake som bilden visar. Även testat en rullstol som han körde med båda händerna utan problem! Han kommunicerar mycket mer och tydligare med. Jag är så glad över varje dag han gör nya framsteg som att sträcka sig själv efter glaset han vill ha när han är törstig tex. Tänk att det skulle bli så här, det trodde jag inte när vi fick diagnosen! Fortfarande är det så att man inte riktigt vet vad han kommer kunna men när sjukgymnasten säger att hon tror Emanuel kan lära sig cykla brast det för mig. Det hade jag aldrig trott eller ens vågat tänka på alls faktiskt.
