Jag trodde att allt skulle vara enkelt när man blev mamma. Att det bara var att älska barnet och mata, byta blöja, trösta men det är så mycket mer. Man ska finnas där helst 150% hela tiden. det är ett heltidsjobb. Men jag älskar mitt jobb över allt annat. Emanuel som min son heter är den godaste ungen man kan tänka sig. Han är 5 veckor gammal och man ser redan nu alla framsteg han gör varje dag. Bennie min sambo och fader till Emanuel älskar att vara med honom och han är så otroligt duktig att jag kan börja gråta när jag ser dem ihop. Men det finns saker som inte blev som vi tänkte oss riktigt. Saker som gör att vi blir extra uttröttade. Men som tur är finns det folk som stöttar oss i allt.
Jag vill tacka alla som finns där för oss och som är våra vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej, det blir sannerligen inte som man tänkt sig. Men när man sedan ser i backspegeln så kan man inte föreställa sig annat än det som blev. Man brukar ju säga att livet inte är en dans på rosor. Menar du att det är en dans där man känner taggarna under fötterna? Kram, älskade, goda Tabita!
SvaraRaderaHej Tabita! Barnen kommer till en.... kanske av en anledning, vem vet;-)..De upptar ju inte bara en bit av tillvaron, de fullkomligt tar över den ibland. Med små medel får de oss att beröras av saker som vi senare tar alldeles för givet. Ett litet leende till exempel. När man helt plötsligt upptäcker att man får ett leende tillbaka, en leende tandlös mun, som på ett fantastiskt sätt, som det aldrig kan göra senare i livet,framkallar känslan av att det där vill jag gärna uppleva igen. Och igen. Och igen. Eller när man får ett helt oöversättbart men gurglande litet svar från den lilla, det är då man tror att man är ensam om den upplevelsen i hela världen för den är så fantastisk, man blir så glad av den...för att senare upptäcka att varenda förälder i stort sett gjort samma upptäckt;-), man är en av många men jag tror ändå att alla är unika i sitt slag,för kärlek finns bara som unikum. Och i frihet. Lever sitt eget liv. Det är mod att älska, högsta graden av mod faktiskt. Det är härligt att få ta emot kärlek men det är också så underbart att få ge den till någon. Och upptäcka att den behövs! Emanuel ser ut att må så gott i din famn!Ni ser så rara ut! Lycka till med ert nya liv som föräldrar, det kommer att gå utmärkt och hoppas man får se er snart i din gamla hemstad! Kram från The OlofZons..
SvaraRadera